Namn: Johan Zahn
Ålder: 34 år
Karriär:Tidigare yrkesofficer, operationssjuksköterska Danderyds Sjukhus. Nu arbetar han som huvudansvarig för Stadium Sportscamp.
Bor: Norrköping
Familj: Fru
Hobby: Motorcykel, huspyssel, matlagning och innebandy
Favoritserie: The Wire
Kuriosa om dig själv: Är kung på att hitta mogen frukt i mataffären!
Berätta om dig själv
Jag är uppvuxen i en villaförort utanför Stockholm (med föräldrar och syskon??) Idag bor jag i en villa i Norrköping tillsammans med min fru + namn. Vi valde att flytta hit för att prova något nytt och för att det är rimligare priser på boende här än i Stockholm. Sedan jag började arbeta har min yrkesmässiga bana innefattats av en mängd olika arbeten. Som ung ville jag bli polis, men jag hamnade istället i Försvarsmakten och blev yrkesofficer. Några år senare hamnade jag på sjuksköterskeutbildningen med målet att jobba på ambulansen. Jag gillar äventyr och efter min examen till sjuksköterska sökte jag utlandstjänst och provade på arbetet som gruppchef i Afghanistan. Jag började sedan att arbeta på en ortopedavdelning i Stockholm innan jag utbildade mig till specialistsjuksköterska inom operation för att arbeta på Danderyds sjukhus.
Berätta om vad du jobbar med idag och hur du trivs med din arbetssituation
Just idag jobbar jag inte längre som sjuksköterska, då jag i vintras blev erbjuden en tjänst på Stadium Sports Camp. Stadium Sports Camp är ett sommarläger där ungdomar får en möjlighet att prova och utvecklas inom olika sporter. Lägret finns i Norrköping och i Halmstad sedan 1995. Jag är nu huvudansvarig för Stadium Sports Camp som har läger i Norrköping och Halmstad. Arbetssituationen här är väldigt annorlunda från den jag är van vid sedan tidigare, då jag för första gången i mitt liv inte jobbar efter ett schema, och för att jag inte har några arbetskläder. Det är härligt med friheten att vara flexibel, att jag kan dricka kaffe när jag vill, och att jag slipper stå upp hela dagarna.
Berätta om varför du valde att utbilda dig till sjuksköterska
Det var verkligen en riktig tillfällighet. Efter en spännande värnplikt med bra sjukvårdsutbildning råkade jag vid ett tillfälle senare ta hand om en ung kille som skadat nacken på en femkamp. En ganska kaotisk scen uppstod när han tappade känsel i både händer och fötter, och alla runt om blev chockade. När ambulansen kom spred sig ett lugn, och då slog det mig att “Det här måste jag jobba med!”. Sedan sökte jag utbildningen men har aldrig satt min fot på en ambulans, förutom än under några dagars praktik.
Vad tycker du är det bästa med att arbeta som sjuksköterska?
Jag älskar att jobba med människor! Att dessutom få vara bra på ett arbete som många uppskattar är superkul. Min ambition från början var ju att jobba på ambulansen där jag förväntade mig en varierad arbetsmiljö med akut sjukvård i väldigt många olika situationer. Efter en praktik på ambulansen insåg jag att det var ganska oglamoröst och ytterligare en praktik senare, insåg jag hur vansinnigt fascinerad jag är av hur människors insida faktiskt ser ut och fungerar. Jag uppskattar verkligen att arbeta med något som är så högspecialiserat som operationssjukvård, och att det räknas som spetskompetens inom sjukvården gör bara arbetet ännu mer intressant. Att hela kåren dessutom är oerhört bred och varierad är, ännu mer imponerande! Om det är några specialistsjuksköterskor jag har extremt stor respekt för så är det IVA-sjuksköterskor. Det arbetet skulle jag aldrig orka med.
Berätta vad som gör dig till en bra sjuksköterska
Jag drivs av att ge en bra vård. Att vara ett tryggt stöd till människor i utsatta situationer där jag kan få dem att känna sig trygga och lita på mig och min profession. Det är tyvärr oerhört svårt idag när Landstinget ställer högre och högre krav på produktion samtidigt som resurserna inte finns i samma takt. Jag inspireras av kollegor som är fast beslutna att hela tiden utveckla och förbättra vården, trots att de möter motgångar, och ibland till och med motarbetas för sitt nytänkande arbetssätt. Det som gör mig till en kompetent sjuksköterska är att jag kan “ta människor” på ett bra sätt – att jag förstår när reglerna ska följas, men att jag samtidigt är medveten om att jag för att lyckas behöver gå min egen väg.
Hur kom du i kontakt med Sjuksyrra AB?
Från första början var det genom ett forum på Facebook där Sjuksyrras grundare, Magnus, och jag båda var medlemmar, senare hittade vi varandra på LinkedIn. Därefter bjöd Magnus in till ett event där han delade med sig av hur det är att driva eget i denna bransch, något som jag också hade ambitioner att göra. Jag avskräcktes lite av “de stora” bolagen som i flera fall kändes opersonliga, de hade fått blandade recensioner av kollegor och jag hittade inget som jag fastade för. Sjuksyrra AB kändes däremot personligt och avspänt, vilket var viktigare för mig än att jaga de som gav bäst betalt. Att börja arbeta inom bemanning passade mig väldigt bra då jag var “mellan två jobb”, och det löste sig smidigt på mina egna premisser. Hade jag inte bytt bransch helt och hållet, hade jag troligen även fortsättningsvis jobbat via bemanning ett tag till för att lära mig det arbetssättet. Sedan hade jag förmodligen startat eget bolag.
Beskriv din upplevelse om hur det är att arbeta som sjuksköterska inom bemanning
De största skillnaderna som jag har upplevt jämfört med att arbeta som fast anställd är friheten och min plats i arbetsgruppen. Att helt själv kunna lägga mitt eget schema är en frihet som ingen fast arbetsplats kan erbjuda dig, hur mycket “önskeschema” de än lockar med. En nackdel enligt mig, är att jag får räkna med alltid vara den som blir avlöst sist för att gå hem, samt att jag kanske inte riktigt ses som ”en i arbetsgruppen”. Det kan också vara påfrestande att alltid lära känna många nya personer och du får vänja dig vid att göra det som ingen annan vill göra.
Hur anser du att bemanningsbranschen har utvecklats de senaste fem åren?
Bemanningsbranschen inom vården ses inte alltid som något positivt, i alla fall inte ur landstingens ögon. Att branschen finns och har vuxit sig större är ett tecken på dålig personalpolitik med missnöjda sjuksköterskor som lämnar den offentliga sektorn och väljer andra arbetsgivare. Jag tror att fler arbetsplatser tvingats acceptera att branschen har vuxit och blivit större, trots att det egentligen ofta är en dålig situation för både patienter och skattebetalare i slutändan. Med det menar jag att det är dyrare för landstingen att hyra in sjuksköterskor än att anställa dem och att det blir bristande kontinuitet när personal hoppar in tillfälligt. Sjukhusen och avdelningarna har tvingats införa rutiner för att det ska gå att arbeta som bemanningssjuksköterska, rutiner som aldrig hade skapats annars. När avdelningarna saknar fungerande rutiner eller ett bra mottagande för ny personal är det svårt att få sjuksköterskor som vill jobba där över huvud taget.
Hur önskar du att sjukvården ser ut om ca 10 år?
Jag tycker att bemanningen borde försvinna då det är tecken på att sjukvården inte fungerar optimalt och att landstingen inte kan ta hand om sin personal. Samtidigt inser jag att det är en utopi, bemanningsbranschen kommer definitivt att finnas kvar. Jag hoppas på en bra mellanväg och att bemanningen ger chefer på lägre nivå mer att säga till om, så att de kan sköta om sin egen avdelning/verksamhet på ett bra sätt.
Kan du berätta om något intressant/roligt minne från sjukvården.
Att jag hamnade där jag hamnade var en otrolig tillfällighet och sammanblandning av bra människor. Under grundutbildningen var det dags för praktik inom blocket “akutsjukvård” och det var hård konkurrens om platserna till både akuten och anestesin. Till min stora besvikelse fick jag en placering på operation istället, där min klasskompis några veckor tidigare dödat all min motivation med att förklara hur trist det hade varit. Hon hade fått stå upp hela dagarna, inte röra någonting och ofta bara fått snegla över någons axel för att kunna se vad som skedde. Med låga förväntningar första morgonen mötte jag en sprudlande glad handledare som förklarade att hon aldrig tidigare haft student och hon skulle se till att det blev en superkul placering för mig! Strax därefter, trots att jag aldrig satt min fot i en operationssal tidigare, blev jag ombedd av kirurgen att gå och tvätta mig då han behövde två extra händer under operationen. Ordentligt avtvättad enligt noggrann övervakning, och påklädd enligt konstens alla regler stod jag plötsligt bredvid Karolinskas Sjukhusets traumachef och en öppen buk på en patient som skulle få en tumör mindre och en urinblåsa mer efter lite “kniv och gaffel”. Han tog sedan tag i mina handleder och körde ner dem i den öppna buken på patienten och förklarade glatt vad allt jag kunde se framför mig var för något. I den sekunden kunde jag lika gärna ha svimmat och aldrig velat sätta min fot på operation igen. Men jag föll åt andra hållet och fastnade. Jag vet tyvärr inte hur det gick för patienten men jag vet att jag tack vare min handledare Pernilla Roosliens glada energi och entusiasm de kommande två veckorna, blev introducerad till ett av de roligaste jobben jag någonsin haft. Så, tack Pernilla! Utan dig hade jag åkt ambulans och inte vetat vad jag gått miste om.