Namn: Christer Timvik
Ålder: 46 år
Gör: Arbetar som operationssjuksköterska genom Sjuksyrra AB på Akademiska Sjukhuset i Uppsala (första uppdraget som bemanningssjuksköterska)
Karriär: Snart 16 års erfarenhet som operationssjuksköterska. Innan det arbetade jag inom psykiatrin samt en kort sväng på medicinkliniken (njurmedicin). Samtliga dessa anställningar var på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Totalt har jag 20 års erfarenhet som sjuksköterska.
Bor: Norrköping
Familj: Separerad, två barn som är 14 och 19 år, flickvän
Hobby utanför jobbet: Bangolf (det som de lite mindre entusiastiska kallar minigolf). Att lyssna på musik är också ett stort intresse för mig.
Favoritserie: Vår tid är nu är det bästa som har sänts på TV på år och dag. Fantastiska skådespelare och miljöer. Serien är ett tidsdokument av efterkrigstidens Sverige. Fullständigt lysande. Väntar febrilt på nästa säsong.
Kuriosa om dig själv: Har någonstans kring 350 olika bangolfbollar för olika banor och underlag.
Berätta lite kort om vem du är, var och hur du växte upp?
Jag växte upp i ett lite småsömnigt villasamhälle cirka 10 km söder om Jönköping. Det var en väldigt lugn och trygg plats att växa upp på, och jag har nästan uteslutande positiva minnen av min barndom. Som person är jag väldigt kvick och verbal. Det är få som vill gå i polemik med mig då jag oftast är mycket kvickare och rappare än de flesta. Jag kan nog uppfattas som intensiv och jag har en stor förmåga att fokusera. Min kvickhet har inte sällan gjort att folk rubricerar mig som rolig. Jag har ett väldigt bra minne för detaljer, och jag är väldigt svår att slå i frågesport!
Hur ser din karriär ut och varför valde du att utbilda dig till sjuksköterska?
När jag slutade gymnasiet var jag allmänt skoltrött och visionslös. Jag hade inte riktigt kommit underfund med vad jag ville ägna mig åt i livet. Jag halkade in på industrin som på ett bananskal. Min bror bodde granne med anställningschefen på Electrolux och på den vägen blev det. Där jobbade jag som diskmaskinsmontör i lite drygt tre år. Därefter gjorde jag lumpen.
Tiden som montör var väldigt studiemotiverande för mig, och efter att jag muckade blev det sedan Komvux för att läsa in kurser för att få högskolebehörighet. Jag läste bland annat in ett år svenska, ett år engelska och två års mattestudier på bara en termin. Först hade jag planer på att utbilda mig till kart-och mätingenjör, kartkonstruktör eller lantmätare. Jag har alltid vurmat för geografi och för kartor i synnerhet. Samtidigt hade jag tankar på att läsa statsvetenskap och till slut ta en pol.mag, eftersom jag alltid haft ett intresse for politik och samhälle.
Men så en dag rannsakade jag mig själv. Jag ställde mig frågan; kommer jag verkligen att trivas med att sitta och konstruera kartor, eller att ha hand om någon dammig utredning på ett statligt verk? Svaret på frågan blev nej. I den vevan kom jag att tänka på mitt sommarjobb som jag hade på ett sjukhem 1990. Jag trivdes himla bra med att pyssla om de gamla och man fick så mycket tillbaka från dem. Där och då bestämde jag mig för att bli sjuksköterska. Sagt och gjort-jag sökte sjuksköterskeprogrammet hösten 1995 och kom in i Norrköping. Jag flyttade dit och där bor jag än i dag.
Efter avslutad utbildning började jag jobba inom psykiatrin. Jag arbetade där i cirka tre år. Anledningen till att jag valde psykiatrin var att jag verkligen ville ha patientkontakt och interaktion mellan mig och patienterna som jag vårdade. Men till slut blev jag rätt trött på att jobba i så nära samspel med patienterna, så jag sökte mig vidare till medicinklinikens njurmedicinavdelning. Jag trivdes aldrig särskilt bra på njurmedicin. Det var alldeles för stressigt och för många patienter på varje sjuksköterska. Jag började då fundera kring att bli specialistsjuksköterska istället. Anledningen till att det just blev operationssjuksköterska som jag satsade på, var att jag under termin 5 på grundutbildningen hade haft en valfri praktikplats på operationsavdelningen. Mitt intresse för anatomi hade utvecklats under grundutbildningen och jag gillade att plugga anatomi vid sidan av de obligatoriska momenten i skolan. Jag tyckte det var både roligt och fascinerande att vara med i en operationssal, och tänkte stilla för mig själv att här skulle jag kunna tänka mig att jobba i framtiden. Sagt och gjort. En dag på våren 2002 ringde jag till operationsavdelningen och frågade om de kom ihåg mig från den tiden jag var där och hospiterade. Det gjorde de mycket väl, och jag bokade ett möte med den dåvarande avdelningschefen. Under mötet anställde han mig med betald utbildning.
Jag började plugga operationsvidareutbildningen i augusti 2002, och i juni 2003 gjorde jag min första dag på operationsavdelningen som färdig operationssjuksköterska. Under de första åren gick jag introduktion på de olika sektionerna på operation, gyn, kirurg och ortoped. När introduktionen var klar blev jag bofast på ortopeden. De sista 10 åren blev jag expert på axel-och skulder kirurgi. Det blev till och med nästan så att jag och den axelansvariga ortopeden bildade ett team. Det var väldigt kul och inspirerande att arbeta på det sättet. Men jag har under alla mina år som specialistsjuksköterska även sysslat med en hel del gynekologi och kirurgi. Jag har jobbat mycket i jourverksamheten och där måste du kunna det mesta då det bara finns ett jour lag operation på Vrinnevisjukhuset. Det är utan tvekan ortopedi som jag tycker är roligast.
Vad tycker du är det bästa med ditt jobb som sjuksköterska?
Det bästa med mitt jobb som sjuksköterska är att jag får möjligheten att hjälpa patienten till ett bättre och friskare liv. Jag är med och bidrar med något bra och jag gör skillnad i en annans människas liv. Man arbetar även väldigt självständigt och kan lägga upp arbetet efter eget huvud. Detta gäller nog mer den som är specialistsjuksköterska än den som arbetar som allmänsjuksköterska, tror jag. Det är ett stimulerande och ansvarsfullt jobb som jag alltid har trivts väldigt bra med.
Vad är det som gör dig till en bra sjuksköterska, vad drivs och inspireras du av?
Min största tillgång är nog min flexibilitet. Jag kan bli insatt på de flesta typer av operationer, även sådana som jag inte är jätterutinerad på, och jag kommer igenom dem på ett bra sätt utan problem. Jag är också väldigt noggrann och metodisk, vilket är ett måste om man ska arbeta som operationssjuksköterska. Jag har en känsla för ordning och detaljer, vilket också krävs för att fungera i mitt jobb. Det jag drivs av i mitt arbete korrelerar mycket till det jag skrev om tidigare, jag tycker det är fantastiskt att kunna vara med och bidra till ett friskare liv för patienten. En annan sak jag drivs av i mitt arbete är teamarbetet på salen, där alla yrkeskategorier från undersköterska till läkare sammanstrålar och bidrar med sin kompetens för att nå slutmålet, en opererad patient där allting har gått bra. Jag lägger mycket vikt kring teamarbetet och tycker det är väldigt roligt och stimulerande.
Hur kom du i kontakt med Sjuksyrra AB och varför är det ett bolag som passar dig?
Någon gång i april förra året bestämde jag mig för att det var dags att göra något nytt. Jag hade då arbetat på operation i Norrköping i nästan 15 år. Jag tittade runt på nätet efter olika bemanningsföretag, och del var ju en del. Jag bestämde mig för att kontakta en handfull företag, varav Sjuksyrra AB var ett. Varför jag kontaktade just Sjuksyrra kommer jag inte ihåg nu, jag ser det mest som en lycklig slump. Jag fick snabbt ett stort förtroende för Cattis och hon för mig. Vi fick en bra kontakt och det kändes bara rätt på något sätt. Jag är väldigt nöjd med Sjuksyrra. De är inte så stora i branschen, det är lätt att få tag i dem och de ger alltid bra service. Cattis gör ett fantastiskt jobb måste jag säga!
Varför har du valt att arbeta som bemanningssjuksköterska?
Jag har jobbat i landstinget i cirka 20 år. Landstinget är en stor och trög kollos där det är svårt att få till stånd förändringar. Jag är en väldigt driftig person som hela tiden vill framåt, landstinget kunde inte längre erbjuda det jag behövde för att utvecklas. Jag kände att jag stod still och brottades med samma problem rörande hur vi inom landstinget arbetar, och det var inte längre tillfredsställande. Dessutom tycker jag nog att landstinget generellt är dåligt på att ge sina medarbetare uppskattning. Man tas på något sätt för given och det trivs jag inte med. Sen är väl i ärlighetens namn inte lönen proportionerlig till det reella ansvaret man har som anställd inom vård och omsorg, läkare exkluderat. Enligt mig borde en sjuksköterska tjäna runt 15.000 mer i månaden än vad de gör i nuläget. Kanske till och med ännu mer.
Beskriv de största skillnaderna med att arbeta som sjuksköterska för ett bemanningsföretag jämfört med att arbeta som anställd på en avdelning.
Vilka utmaningar kan man stöta på som bemanningssjuksköterska?
Oj, det är en stor fråga, men jag ska försöka besvara den efter bästa förmåga. Det är väldigt stor skillnad på att arbeta för ett bemanningsföretag kontra att ha en traditionell anställning. Som bemanningssjuksköterska kan du bortse från de fel och brister som finns på den arbetsplats du är på, och bara fokusera på att göra ett så bra jobb som möjligt. I alla fall ser jag på det på det sättet. Du tillhör inte personalgruppen, utan går lite utöver den. Jag har alltid haft väldigt svårt för att bara gå till jobbet och inte bry mig om effektiviteten och liknande saker. Jag ser det som att jag som bemanningspersonal inte är en del av de problem som landstinget generellt brottas med. Jag satsar på att göra mitt jobb så bra som möjligt i stället, och det är befriande för en person med mitt sätt att vara. Det kanske låter som om jag distanserar mig, men det är så jag ser det.
Det kan dock vara extremt pressande att jobba för ett bemanningsföretag, du förväntas kunna väldigt mycket efter en (oftast) nästan obefintlig introduktion. Det är mycket man måste kunna för att fungera på en ny arbetsplats; dokumentationssystem, rutiner, kultur och inte minst att lära sig hitta i lokalerna. De första veckorna på Akademiska var jobbiga, ett helt nytt dokumentationssystem och att överhuvudtaget hitta i lokalerna var de två största utmaningarna för min del. Men efter ett par veckor hade jag bra koll på detta. Som bemanningspersonal måste du i grunden vara väldigt flexibel, eftersom du när som helst kan stå inför en situation som du inte är helt trygg med. Jag tror därför att det är viktigt att du har en stor grundtrygghet i ditt yrke, men även som person.
Det sämsta man kan göra som bemanningspersonal är nog att tro att man kan allt från början. Det gäller att släppa på garden och ödmjukt be mer rutinerade medarbetare om hjälp när man inte kan. Det gäller även verkligen att ta seden dit man kommer och inte ha några föreställningar om att ”så här gjorde jag på min tidigare arbetsplats och det är mycket bättre än hur ni gör här”. Gör man så, är min övertygelse att man inte kommer att lyckas i bemanningsbranschen.
Att ha ett öppet sinne, ödmjukhet samt att man lägger prestigen bakom sig, är nycklar för att lyckas i bemanningsbranschen. Jag har blivit bemött på ett mycket bra sätt av samtlig personal under min tid på Akademiska.
Hur tror du framtiden ser ut som bemanningssjuksköterska?
Hur framtiden för bemanningsbranschen ser ut kan vara svårt att sia om, men jag är ändå positiv. I nuläget brottas sjukvården med gigantiska problem. Många anställda väljer att avsluta sina anställningar. En del väljer att göra något helt annat, och en del väljer att gå till bemanningsbranschen. I nuläget diskuteras det på lite olika håll att förbjuda bemanningspersonal i sjukvården. Jag tror att det är omöjligt att gå den vägen innan man har gjort rejäla satsningar på att få upp lönen, samt för att öka trivseln för de anställda inom sjukvården. Det jag menar är att om bemanningsföretag förbjuds, riskerar sjukvården att stå utan personal inom vissa verksamheter, så stort är nämligen missnöjet bland de anställda. Görs riktade satsningar för att få upp lönen för de anställda, samt om arbetsvillkoren förbättras rejält, kanske nästa steg är att se över bemanningsbranschens vara eller icke vara, men inte innan dess.
Jag vill understryka att det inte var lönen som var tungan på vågen för min del när jag valde att sluta inom landstinget. Den största orsaken var andra faktorer som organisatoriska problem, effektivitetsproblem och allmän trivsel. Men jag vet samtidigt att det största incitamentet att säga upp sig i dag i de flesta fall är tillskrivet lönesituationen, det jäser i leden. Hur som helst vet jag att jag med min kompetens och erfarenhet aldrig kommer att riskera att bli arbetslös oavsett vilken anställningsform jag väljer.
Har du ett intressant/roligt minne från sjukvården som du kan dela med dig av?
Jag har många intressanta och roliga minnen från mina år i sjukvården. Jag kan till exempel nämna de gånger vi på salen hade räddat patientens liv vid akuta aortaaneurysmoperationer. Det är alltid väldigt roligt att känna att man klarar patientens liv trots att oddsen inte alltid är på vår sida. Annars tycker jag att det roligaste är att ha ett väldigt intressant jobb där jag får vara med och bidra till ett friskare liv för patienterna.