En dag på hjärtintensiven

Ljudet från sirenerna ljuder högt genom hela korridoren på hjärtintensiven, ett ambulans-EKG lyser upp dataskärmen på sjuksköterskeexpeditionen. Nu gäller det att fatta ett snabbt beslut. Ingen ST-höjning eller nytillkommet vänster eller högergrenblock ses bland kurvorna på skärmen. Jag skickar ett meddelande om att ”sedvanlig rutin” ska följas till ambulanspersonalen. Ambulansen åker vidare till akuten i Kalmar för vidare handläggning.

Mobimed – Ambulans EKG

En av många arbetsuppgifter för en sjuksköterska på hjärtintensiven,(HIA) , är att ta emot och tolka EKG som skickas från ambulanser i närområdet. Den här arbetsuppgiften är en anledning till att jag sökte just till HIA, eftersom det ger mig en möjlighet att själv få fatta viktiga beslut. Att tolka så kallade Mobimed, som ambulans EKG:n också kallas, kräver goda kunskaper inom EKG-tolkning. Rutinen kräver att du som sjuksköterska inom 60 sekunder hinner tolka och fatta ett beslut om patienten ska åka till akuten eller direkt till operation.

Rutiner som räddar liv

Ett viktigt steg i att rädda fler liv är att ambulanser idag har utrustning och rutiner att koppla upp en patient på ett EKG i hemmet som sedan direktöverförs till avdelningen för tolkning. På HIA tas snabba beslut om vilken behandling som behöver sättas in och värdefull hjärtmuskel kan hinna räddas. Tillsammans med att det idag går att göra så kallad PCI  – ballongsprängning – av hjärtats kranskärl räddas många liv och överlevnaden för en hjärtinfarkt har ökat markant de senaste 20 åren.

Den här veckan har jag arbetat både dag och kvällspass tillsammans med mina kollegor på hjärtintensiven i Kalmar. Ett dagspass startar 06:45 med rapport från nattsjuksköterskan innan jag går runt och hälsar på mina patienter. Jag ansvarar för maximalt tre patienter som är i behov av ständig övervakning. Patienterna är uppkopplade med elektroder på bröstet som känner av hur snabbt hjärtat slår och med vilken typ av rytm hjärtat slår. Sinusrytm är den vanligaste rytmen och indikerar att hjärtat är friskt och slår normalt, medan en ventrikeltakykardi är både allvarlig och livshotande. Klockan 09:00 är det rond med avdelningsläkaren och vi går igenom patienterna vid expeditionen och sedan går vi runt tillsammans och pratar med patienterna. Just idag vårdar jag två patienter som har genomgått kranskärlsröntgen, eller PCI som det heter på fackspråk.

PCI – Ballongsprängning

Percutan Coronar Intervention är namnet på den behandling en patient med akut hjärtinfarkt får. Med hjälp av en liten kateter som förs via artärer från handleden upp till hjärtats kranskärl öppnar läkaren upp kärlet med hjälp av en ballong. Ballongen blåses sedan upp med ett mycket högt tryck, faktiskt ett högre tryck än i bildäck. För att stärka upp kärlet sätts ett metallnät – ett stent – in i kärlväggen som ser till att kärlet förblir öppet så att blodet fritt kan strömma igenom.

Plötsligt slås dörrarna från korridoren på baksidan upp. In kommer en läkare med en patient som är mycket dålig och lider av ventrikeltakykardi – ett livshotande tillstånd som utan behandling leder till en snabb död. Patienten är en man i 70 års-åldern som försvinner i medvetandet när hans hjärta rusar. Här gäller det att se till att patienten får lugn och ro och att behandling sätts in kvickt. Avdelningsläkaren ber mig att ge ett läkemedel som heter Cordarone, ett läkemedel som ska bryta den här livshotande arytmin. Tempot är högt när personalen från akuten hjälper till att lägga över patienten från deras lilla akutbrist till vår säng. Samtidigt som min kollega hjälper till att skriva in patienten kopplar jag upp patienten på vårövervakningsutrustning och ger patienten Cordaroneinfusion. Nu kan vi bara vänta på effekten och hoppas att det hjälper.

En typisk dag på HIA är att det kan gå från ett fullständigt lugn till fullt ös på bara några minuter. Helt plötsligt kan jag stå inne hos en patient och inte komma därifrån på länge. Jag tittar på övervakningsskåpet och märker att patientens puls har börjat gå ner mot mer rimliga nivåer. Patienten kom in med en puls på över 170 slag/min och är nu nere på cirka 90 slag per minut, en fullt rimlig och acceptabel puls i det här sammanhanget.

Klockan 14:00 tar kvällspersonalen över och innan dess ska jag hinna kolla vitalparametrar på mina patienter och stämma av det sista inför rapporten till kvällspersonalen. Det är nu dags för nästa skift att ta vid där jag slutar. För hjärtintensiven stänger aldrig.

Magnus Lundqvist
Legitimerad sjuksköterska
Sjuksyrra AB